det har gått för långt. Jag vet ingenting längre. Jag känner mig bara allmänt olycklig och otillräcklig. Jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det. Jag vill bo hos mamma. Min mamma, men jag vet också att där finns det saker som kan hända.
Dock är det inte hälften så ofta. Och jag saknar min syster något så fruktansvärt, min lilla lillasyster som har mig som sin idol. Där kan man snacka mycket kärlek i en lite kropp<3


Jag tänker bara sitta här resten av natten och vänta på att få ta tåget till Blekinge. Till KG. Och sen bara sova i hans famn. Inget annat.