Asså mitt hjärta och mina känslor är helt utanför min kropp just nu. Och dessa blir bombade med upplevelser och ord hela tiden just nu. Minsta ord som sägs till mig påverkar mig så fruktansvärt mycket. Det är både härligt och bedrövligt! Denna helgen har varit helt upp och ner för mitt hjärta.
I fredags var det krossat i tusen bitar på grund av mina misstag. Sedan under nattens gång klistrades bit för bit på plats igen. Sent på morgonen var det helt igen och jag låg i min älsklings famn, så som det ska vara!
Men bara strax efter träder föräldrarna in i känslornas land och rubbar det igen. De krossar mitt hjärta och säger helt fel saker; bestämmer helt fel saker.
Men min älskling lyckas få mig att hålla mig stark!<3
Sedan har det varit så fram och tillbaka hela helgen, in i det sista. Även nu när jag kom hem till pappa; upp och ner upp och ner....
Än lär det inte vara löst och än lär det inte ta slut men jag ska lyckas få mitt hjärta att ta plats i mig igen istället. Där minsta lilla onda ord inte kan påverka mig något alls!

Nu satt jag precis och lästa StinaLee's blogg. Hon har ju precis fått barn och värkar så lycklig, fast på ett vettigt och sunt sätt. Grattis till dig!
Senaste inlägget innehöll mycket fina ord om hur hon och den lilla flickan har en egen stund på morgonen när allt fortfarande är tyst och sover. De orden hon använde träffade mig precis som allt annat!
Och när jag läser detta hade jag inte långt till gråt kan jag lova! Fy vad jag saknar min lilla Milton. Jag saknar dig och orkar knappt vänta till nästa gång du kommer och ska vara med oss på riktigt! Din pappa saknar dig också...

bye!